År 1998 uppmärksamades missbildningar hos fisk i Vallkärrabäcken som rinner strax norr om Lund. Det visade sig att ca 20 % av fiskarna led av fen- och skelettskador och misstankar riktades mot den gamla deponin som idag är den populära parken Sankt Hans backar. En fiskhälsoundersökning visade att det var organiska gifter som påverkade fisken och att PAH kunde utgöra en viktig del.
Melica påbörjade en utredning för att ta reda på hur lakvatten från deponin rör sig i marken och vilka åtgärder som kan behövas för att minska påverkan på vattendraget. Bäcken belastades också av vatten från en asfalthantering och av dagvatten från norra Lund. Melica fick 2012 i uppdrag av Lunds Renhållningsverk att projektera åtgärder och projektleda och samordna utförandet.
Rening genom ett dammsystem var det alternativ som sågs som bästa alternativ vid denna deponi. Till dammarna leds också lakvatten från komposthanteringen och detta näringsrika vatten matar det biologiska systemet som hjälper till att äta upp gifterna. Vattnet har 100 dagars uppehållstid i dammarna och det luftas på betongstöd mellan dammarna.
Vid provgrävning såg vi att lertäckningen var otillräcklig på stora delar av deponin. Till dessa delar har 5 000 billast lera fraktats upp och bearbetats till ett t&¨tande skikt.
Ett nytt dagvattensystem har byggts ovanpå lertäckningen för att ersätta det gamla som hade dragits genom avfallet och som kunde leda ner vatten i deponin. En konstruerad bäck norr om deponin har då fått läggas om för att klara högre flöden.
Vid arbetet har Melicas projekterande landskapsarkitekt fått ta stor hänsyn till alla som utnyttjar parken och till det LONA-arbete som ökar den biologiska mångfalden på deponin och som används i undervisning för traktens skolor.
Utredningar framtagna under arbetet med Sankt Hans backar och fyra andra deponier i Lund
Undersökningar av vattenkvaliteten i Vallkärrabäcken
Kemianalyser_i_Vallkarrabacken_2008-12-05
Åtgärdsprogram och gassäkerhet
St_Hans_Backar-provpumpning_av_gas