En fast barriär för att skydda Göteborg innebär vissa förändringar på situationen innanför vallarna. Vissa förändringar är nog inte så stora som det befaras och vissa kan nog vara möjliga att tåla om man jämför med alternativet; en allt oftare översvämmad innerstad och höga kostnader för att säkra nya stadsdelar. Och det är ju inte säkert att dessa säkringar ens räcker i hundra år. Vi tar här upp några av dessa frågor.
Det krävs mycket energi att pumpa
Så småningom måste vatten pumpas ut ur den invallade hamnbassängen. Ja men om man låter nivån innanför ligga lite högre än dagens normalnivå går det att släppa vattnet ut genom slussarna som naturligtvis måste finnas i vallarna. Nivån innanför kan läggas så högt som Paddans rundtursbåtar klarar. När vattnet utanför ligger högre blir det dags att starta pumparna. In kommer vatten från Säveån, Lärjeån och Mölndalsån av vilka Säveån har mest vatten, ca 10 m³ per sekund. Det är nära på lika mycket som ån har med sig förbi kraftverket i Jonsered. Där utnyttjas en fallhöjd ca tio meter. Med förluster och med tanke på att det är mer vatten som ska pumpas ut räcker den kraften ungefär till att pumpa ut till motsvarande 5 meters höjd.
Risk för staden om något fallerar
Det får naturligtvis inte vara så att det är en pump som ska pumpa ut allt vattnet utan ett flertal. Då finns risken för ett stort strömbortfall. En viss tid har man på sig att få fram reservkraft. Att fylla upp hamnbassängen en meter med normalflöde i åarna ca tre dygn. Vid högre flöden går det naturligtvis fortare och ett reservkraftverk är ju inte fel att ha.
Det blir sötvatten i älvbassängen
Man får redan i dag dyka ner en bit för att hitta det salta bottenvattnet som tränger in som en kil under det lättare sötvattnet. Från Lärjeholm och uppströms har vi som tur är ett sötvatten möjligt att göra dricksvatten av.
Vattnet i vallgraven blir stillastående
Omsättningen av vatten i vallgraven drivs i huvudsak av två förhållanden; inströmning av vatten från Mölndalsån via fattighusån och genom variationer i vattenståndet. Vallgraven och stora hamnkanalen innehåller ungefär 150 000 m³ vatten. Det tar tre dygn att byta det vattnet om man bara släpper ner en halv m³ av Mölndalsåns vatten denna väg. Vill man förstärka vattenutbytet kan det vara lämpligt att köra pumparna nattetid då elen är billigare. Då får man en vattenståndsvariation som förstärker utbytet av vatten.
Längre för Vänertrafiken till hamnen
Att låta Vänertrafiken gå i Nordre älv skulle naturligtvis ge en längre ressträcka ner till Göteborgs hamn, för de båtar som ska till hamnen och inte till andra destinationer. Det kommer naturligtvis att vara lämpligt och möjligt att sätta in slussar i vallarna som minst motsvarar kapaciteten hos slussarna i Trollhättan. Att flytta trafiken med höga båtar från den södra älvfåran skulle främst vara motiverad med att det blir så mycket lättare att bygga broar över älven.
Stora konsekvenser för Kungälv
Ja visst kommer en höjning av havsytan att få stora konsekvenser för Kungälv. Men effekten av att flytta den fjärdedel av vattnet som i dag går den södra älvfåran kommer inte att förvärra dessa konsekvenser allt för mycket. Den extra höjning av vallarna som måste till för att skydda Kungälv kan nog Göteborgs byggmästare ta från de vinster man gör genom att inte behöva 2,8 meters skyddsnivå.
Ingrepp i ett Natura-2000-område
Nordre älvs estuarium är ett Natura-2000-område. Muddringar måste nog till för att leda Vänertrafiken denna väg vilket ger ingrepp. Ett ökat vattenflöde kommer också att förändra situationen i estuariet. Men troligtvis överskuggas dessa påverkningar av den förändring i miljön som kommer sig av en höjning av havsnivån. Det är dock viktigt att dessa möjliga effekters storlek studers noga.
Examensarbete om muddringens påverkan
Therese Olsson Har i sitt examensarbete Miljökonsekvensbeskrivning för prövning av muddring i Natura 2000-området Nordre älvs estuarium beskrivit effekterna av en muddring av grundområdena där Nordre älv rinner ut i havet.