Lodkarta över Bysjön, länk till startsida








Konsten att loda en sjö

De flesta av dessa sjöar är lodade med handlod genom hål i isen. Dessa hål är oftast lagda i en lodlinje dvs. man har utgått från en definierad punkt på en strand och sedan gåt mot en tydlig punkt på andra stranden. Avståndet mellan borrhålen har mätts med en lina. Avståndet har varierat beroende på sjöns utseende, vid brantare stränder har hålen lagts tätare och på flacka bottnar har större avstånd använts. Bysjön, här till vänster, har fått två korsande lodlinjer som är lagda för att täcka en så stor del av sjön som möjligt. Vid behov har även extra lodpunkter lagts till som stöd.

En del större sjöar är lodade med ekolod och båt. Dessa lodkartor känns igen på att lodlinjerna går i zickzack över sjön och inte i mer rutliknande mönster som islodningen ger. Ett skrivande ekolod har använts och remsorna har sedan utvärderats på kontoret. Numera kopplas ekolodet tillsammans med en GPS till en dator som samlar in informationen men denna utrustning fanns inte när dessa sjöar lodades.

Kartritning

Djupuppgifterna från lodningen har först plottats ut på en karta. Sedan har en lämplig ekvidistans (avståndet i djup mellan djupkurvorna) valts och dessa nivåer har extrapolerats fram på lodlinjerna. Djuplinjer har sedan dragits för att sammanbinda dessa punkter. Då har hänsyn till strandlinjen och topografin på land tagits.

Volymsberäkning

Vid volymsberäkningen har först ytan för varje djupkurva beräknats. För de flesta sjöarna har detta skett genom vägning av utklippta ytor och jämförelse med referensyta. En våg med 0,1 mg noggrannhet krävs. Sedan har delvolymer beräknats genom att medelytan mellan två djupkurvor gånger ekvidistansen. En beskrivning på metoden finns i Mäta vatten. Delvolymerna har sedan summerats.

Volymerna kan sedan användas för att beräkna omsättningstiden för sjön men då måste man känna till storleken på sjöns avrinningsområde och den specifika avrinningen för området.